Utgående e-post
I helgen blev vi utsatta för en mindre spamattack och har ändrat om lite i vår hantering av utgående e-post.
För att få använda våra e-post servrar att skicka brev framöver måste du nu autenticera dig och ditt konto. Mer information hur du ställer in dina e-postkonton i de vanligaste e-post programmen hittar du på vår supportsida för e-post.
Driftinformation påskhelgen
Vi kommer i påskhelgen att ”möblera” om lite bland våra servrar. Går allt som planerat så kommer Du som kund inte märka av det alls. Men tveka inte att höra av Er om det skulle uppstå problem!
Glad Påsk!
Kortvasan
Igår åkte två tredjedelar av Dalnix Styrelse kortvasan, nästa år siktar vi på 100%! Läs mer på http://larsemil.se/kortvasan
Dalnix konton kommer med Piwik!
Till alla våra konton så kan man få besöksstatistik från det fantastiska piwik. Piwik är ett projekt byggt på öppen källkod som fungerar som ett alternativ till det av google ägda analytics. Båda två är väldigt bra verktyg, men vi tycker att kunderna själva ska få välja om de vill att google ska äga alla information om besök till siten eller inte.
Läs på lite mer om piwik och hur det kan hjälpa dig och din site:
Patcha din kernel och få ett rappare linuxsystem!
Har du också läst på phoronix om att det finns en patch som ska göra ditt desktop system bra mycket snabbare? Jag tänkte jag skulle prova och publicerar här en liten howto över hur jag gick till väga för att få det att fungera:
- Ladda hem den om talade patchen: wget http://pavlinux.ru/krnl/sched_autogroup-2.6.36.patch.bz2
- Ladda hem en kernel du vill patcha från kernel.org, jag valde 2.6.37-rc2: wget http://www.kernel.org/pub/linux/kernel/v2.6/testing/linux-2.6.37-rc2.tar.bz2
- Packa upp kerneln. tar -xvjf linux-2.6.37-rc2.tar.bz2
- Packa upp patchen: bunzip2 sched_autogroup-2.6.36.patch.bz2
- Nu ska vi använda oss av patchen. se till att du står i mappen linux-2.6.37-rc2 som du precis packade upp: patch -p1 < ../sched_autogroup-2.6.36.patch
- Då var vi klara med patchandet, nu ska vi bara kompilera kerneln precis som vanligt. Börja med att kopiera configen från den kerneln du kör nu: cp -vi /boot/config-`unam
e -r` .config - Nu ska vi in i menyn, gör en make menuconfig eller om du föredrar det en make xconfig, konfigurera som du vill och spara och avsluta
- När det är klart så kör vi make-kpkg clean för att rensa kompileringen och börjar den sen med:fakeroot make-kpkg –initrd –append-to-version=dalnix-kernel kernel-image kernel-headers, det här är ett Ubuntu/Debian kommando som skapar .deb filer som vi sen enkelt kan installera. Andra distar kan ha liknande kommandon. Det generella kommandot annars för att bygga kerneln är make följt av make modules . Det här tar några minuter, ofta upp mot 10-15 så gör något annat och ta det lugnt under tiden.
- När det är klart så installerar du den nya kerneln med kommandot: sudo dpkg -i linux-image-2.6.37-rc2-dalnix
Notera: Vi gjorde det här på en Ubuntu 10.10 och tar inget som helst ansvar för vad som händer med din dator om du gör fel. Vid en felaktig kernel så kommer datorn inte att starta, den här guiden är mer för de som är avancerade datoranvändare och som gjort liknande saker förut.
Notera2: Eftersom det här gjordes på en ubuntu dator så kan kommandona för att göra det på andra distar skilja sig. Dessutom behövde jag installera libncurses5, libncurses5-dev, kernel-package samt build-essential för att få alla kommandona.
Notera3: Det finns tydligen alternativ till att uppnå samma effekt: http://www.webupd8.org/2010/11/alternative-to-200-lines-kernel-patch.html
Hej Dalnix.se!
I dagarna har vi lanserat nya dalnix.se. Den kommer med mycket mer information än den förra samt har mycket mer info om vilka tjänster vi erbjuder. Vi är glada att med sidan och våra tjänster ta steget hela vägen ut till ett fullfjädrat webb-företag som kan erbjuda fantastiska lösningar. Företaget kom till i en ide för tre år sedan och sedan dess har vi vuxit, först som hobbyprojekt och sedan som sidoprojekt och från september ett fulltidsprojekt. Och nu ska vi växa ännu mer, med större lokaler och mycket ny hårdvara så kommer vi rocka fett med de tjänster vi erbjuder! Lycka!
Men lite är det kvar att göra, sidan ska finputsas och den ska fyllas med mer information och det viktigaste av allt: vår nya logo är inte färdig ännu. Vi har varken hittat en vettig designer eller lyckats göra en logo själva som vi varit nöjd med så vi är på fortsatt jakt. Tips mottages tacksamt!
Så nu kör vi! Full fart frammåt!
Statistik för vår webbserver
Jag läste på http://gargamel.nu/2010/09/resultatet-efter-cirka-en-manad/ om hur han bytt lösning för sina maskiner och vad han har för responstid och uppetid för sina maskiner där. Eftersom vi av en slump använder oss av samma verktyg för att övervaka våra servrar så bifogar jag här mina grafer:
Och det är ju uppenbarligen väldigt bra siffror. Det kommer dessutom att bli ännu bättre när vi flyttar in i nya lokaler på en ny lina som jag räknar med ska hålla måttet på samma sätt. Nu längtar jag tills det är färdigt och vi är up and running!
Så borde organisationer använda sig av den sociala webben – Del 2.
Först och främst så vill jag klargöra en sak som jag tycker att jag missade att få fram i mitt första inlägg – vikten av att försöka styra vad som sägs på den sociala webben om ens egen organisation. Det enda val man har är nämligen om man som organisation väljer att bidra till vad som sägs på den sociala webben – närvara kommer organisationen oavsett. Om organisationen själva väljer att bidra med information till den sociala webben så är chansen större att den information som finns är den som organisationen vill förmedla.
Engagerade internetanvändare kommer alltid att hitta vad de vill hitta, och att överlåta den sociala webben till klagande partimotståndare eller folk som tycker rakt motsats i sakpolitiken är att ge upp. Organisationer av idag måste helt enkelt delta i den sociala webben på samma sätt som det är ett måste att idag ha en hemsida. I förra delen tog jag upp hur organisationer idag bör använda sig av sin webbplats som verktyg för att ha en aktiv dialog med människor och sen låta twitter vara en extra nyhetskanal och komplement till hemsidan. Idag kommer jag att prata om facebook och hur organisationer bör använda sig av facebook.
På fejjan så kan man välja att skapa en profil, en grupp eller en sida. Det är viktigt att veta vad som är vad och när man ska skapa vad. En profil är en människa, en grupp är en grupp som man kan gå med i och en sida är där du som organisation, band, företag eller arrangemang bör skapa. För att kunna skapa en sida så måste du som representant för företaget ha en sida på facebook som du är inloggad med. När sidan väl är på plats så finns det mycket man bör tänka på.
- Använd inte facebooksidan som en reklamkanal där du som organisation manglar ut ditt budskap. Istället är det en ypperlig plats för en tvåvägskommunikation för att få in ideer, tankar och förslag som organisationen kan använda sig av. Facebook(eller twitter med för den delen) kan vara ett väldigt lätt och avslappnat sätt för individen att komma i kontakt med organisationen.
- Erbjud något! Se till att facebooksidan är uppdaterad med den nyaste och fräschaste informationen, med inbjudningar till arrangemang som är på gång. Kanske ska det vara rabbatter till facebookdeltagarna?
- Se till att dina medlemmar och läsare i andra mediekanaler – bloggar, medlemstidningar, hemsida och twitter – vet om att ni har en facebooksida.
- Ofta kan facebook och dess bibliotek av applikationer vara lättare att hantera än de ramverk som organisationens hemsida är uppbyggd kring och man kan då passa på att ha t.ex omröstningar, tävlingar och liknande på facebook.
Övrigt om den sociala webben
Den moderna webbanvändaren vill att informationen ska komma nu, på en gång. En ouppdaterad hemsida, en död facebooksida, ett uttorkat twitterflöde – allt det visar att information inte prioriteras och är urtrist för besökare. Har man börjat delta i den sociala webben så bör man hålla i det. Folk som sedan söker efter din organisation och möts av ett twitterflöde från förra året får lätt tanken att det inte händer så mycket i organisationen. Ännu ett exempel från egen organisation: http://twitter.com/UNFaren
Tycker man det är jobbigt att uppdatera flera ställen när man gör något så går det fint att binda ihop olika webbtjänster med varandra. Det finns företag som är specialiserade på sådana kopplingar.
Själv har jag t.ex programmerat en twittersökare som sparar ner alla meddelanden som innehåller nyckelord – och jag kan sedan lätt se vad som skrivs om det jag är intresserad av, och kommentera det.
Lycka till på den sociala webben.
Så borde organisationer använda den sociala webben, del 1
Som medlem i flera ideella organisationer och dessutom nörd så tänkte jag skriva lite om hur jag tycker att organisationer ska använda sociala medier. Som organisation finns det idag flera självklara kanaler för att nå ut till så många som möjligt.
- Det mest grundläggande handlar kort och gott om den egna hemsidan. Sedan web2.0 gjorde sitt intåg och webben blev social så finns det också ett behov av att den egna webbplatsen blev det. Många organisationer har inte en social sida. För att gå besökare att engagera sig är kommenterbara artiklar och nyheter en viktig del. Det engagerar inte bara befintliga medlemmar utan också icke medlemmar och bjuder in till en diskussion som i sin tur kommer att skapa en större närvaro på internet.
Nästa steg är att alla artiklar och nyheter ska vara gå att prenumera på i en ström(RSS). På så sätt så får alla intresserade upp ögonen för nyheter utan att ständigt behöva besöka hemsidan. Istället tar program eller andra webbtjänster organisationens nyhetsflöde och presenterar det för användaren så som han har valt att få det presenterat.
Det är dessutom viktigt för intresserade att enkelt kunna sprida och dela de nyheter och artiklar som de vill. För att detta ska vara så smidigt och enkelt som möjligt så bör det finnas en diskreta men lättillgängliga knappar för att dela adressen i de största sociala medietjänsterna.
Ett dåligt exempel – http://www.unf.se är ett dåligt exempel. Det finns ingen RSS att prenumerera på, sidan är så statisk den bara går att bli då det inte finns några som helst möjligheter för besökarna att kommentera eller påverka innehållet. Dessutom har jag vid flera tillfällen sett hur de använder länkar som gått genom en förkortningstjänst – på den interna sidan. AJABAJA! Genererar inte alls lika bra sökresultat som ordentliga länkar. Dock är den ganska snygg och det får den några pluspoäng för.
Ett bra exempel – http://www.muf.se Det tar mig emot att länka till högers värsta ungdomsförbund men en enkel sida där användare kan kommentera och dela artiklar. Genialt!
- Twitter – twitter är för er som inte vet det en tjänst där användare kan skriva 140 tecken långa meddelanden som skickas personer som valt att följa användaren. Twitter är ett utmärkt sätt att sprida information till många användare på kort tid och det använder sig många organisationer av – och det bör man göra. Twitter låter användare skicka vidare meddelanden som någon annan skrivit och man kan därmed nå ut till personer som man aldrig hade kommit i kontakt med annars. Använd med fördel twitter med länkar till uppdateringar på hemsidan. Genom twitters hemsida eller applikationer kan man dessutom söka av strömmen av tweets efter ord. Då kan man se vad folk skriver om det. Som gammal UNFare så skulle man då kunna söka efter unf, nykter osv och där kunna föra dialog med de personerna.
Dåligt exempel – Active Europe är en av få organisationer som jag följer på twitter. Under sommaren hade de sin kongress och när kongressen började så fick jag ett tweet där det stod ”Active’s congress is now open!” och jag tänkte att oj det här kan bli kul fastän jag sitter hemma. Någon tweet senare säger ”should Active have 50% of meals served at the events vegetarian? We are discussing it right now.” och jag tänker att woah, vad kul med liverapportering från kongressen. Men det blir inte mer än några retsamma tweets som hänvisar till något spännande. Det kommer aldrig några resultat från de omröstningar som pågår och det blir aldrig intressant.
Bra exempel – Under almedalsveckan bloggade IOGT-NTO rörelsen föredömligt om alla aktiviteter och utspel. De länkade till bloggar och hemsidor och aktiviteter och gjorde stort väsen av sig på internet under veckan. Föredömligt användande av twitter!
Det här är första delen i en kort serie om ideella organisationer och hur de bör använda den sociala webben. Del 2 kommer om några dagar! Trevlig helg!
Återskapa borttagna bilder
Ibland är olyckan framme och filer blir borttagna av misstag. Ibland är det ren otur, klantighet och ibland kan det vara för att datorn krashar vid fel tillfälle eller något annat. För några veckor sedan klantade jag mig och lyckades ta bort några partitioner från den externa hårddisk som innehöll alla 22gb bilder min sambo samlat på sig genom åren. 22gb bilder är ungefär 16000 och en resume över allt spännande vi gjort de sista åren. När jag berättade vad som hänt så blev hon inte arg – vilket jag nog hade väntat. Nej istället så sa hon bara ”ojdå, jag räknar med att du fixar det annars vet jag inte vad jag gör.
Nåväl, här är vad jag gjorde.
Först ska jag berätta att jag för det här använde en standard install av Ubuntu 10.04 för att återskapa partitioner och bilder. Programmen som jag använde finns som standard i Ubuntus programbibliotek och krävde alltså bara några klick för att installeras.
Återskapa partitioner
Eftersom partitionstabellen på hårddisken fått sig en smäll tänkte jag först återskapa partitionerna. Detta gjorde jag genom att köra ett program som heter gpart. gpart kollar igenom hårddisken efter spår av partitioner och låter dig sen återskapa dem. Har du tur hittar den alla och alla filerna kommer ligga där de låg. I mitt fall så hittade gpart bara en av tre partitioner och bilderna var således fortfarande försvunna.
För att söka igenom en disk med gpart så använder du enbart följande kommando:
sudo gpart /dev/sdc
Där sdc är den hårddisk du vill söka igenom.(Kan vara sda, sdb, sdc… och så vidare)
Söka efter borttagna filer
Eftersom jag inte hittade några partitioner var bilderna fortfarande borta och jag fick gå vidare till nästa metod – återskapa borttagna filer. Det här kan man använda om man råkat ta bort filer och vill hitta dem igen. För det här använde jag ett program som heter photorec. Photorec kan vara lite svårt att hitta för att installera då det ligger med i paketet testdisk.
Jag sökte sen igenom disken med hjälp av följande kommando:
sudo photorec /dev/sdc
Man får då bekräfta att det är den disken man vill söka igenom, och kan göra lite olika val. Jag valde intel partitionsschema, hela disken. Under File opt ställde jag in den på att bara söka efter bildfiler och satte sen igång. Har du en stor disk så går du och dricker en kopp te eller går på bio eller tar semester för resten av veckan – för det här tar tid.
I mitt fal så lyckades den återskapa cirka 22gb med bilder – ja, allt verkade vara återskapat.
Problemet med bilderna
Problemet med bilderna nu var bara att de låg helt huller om buller och jag hade ju helst sett att de var sorterade efter år och månad som det var innan. Det är inget kul med 16000 bilder som ligger utspridda hur som helst om man vill hitta några särskilda.
Alla bilder har något som heter Exif-data och i den så finns det från kameran angett vilket datum bilden är tagen och massa massa mer information som i det här fallet var orelevant. Programmet exiftool låter dig manipulera bilder utifrån exif-datan och jag satte helt sonika ihop ett enkelt script för att sortera mina bilder.
for file in $(find ./recup* -iname *.jpg); do exiftool -d ”./%Y/%m/img_%Y%m%d_%H%M%S%%-c.%%e” ”-filename<createdate” $file; done
Det söker igenom alla mappar som börjar med recup(vilket är hur photorec sparar återskapade filer) och sorterar sen bilderna i mapp för år och månad och döper filen till img_årmånaddag_timmeminutsekund-siffraomdetfinnsdublettnamn.extension.
Jag startade det och några timmar senare var alla mina bilder fint sorterade.
Glömde jag säga att jag tagit backup på flera ställen nu?



