Så borde organisationer använda den sociala webben, del 1

Som medlem i flera ideella organisationer och dessutom nörd så tänkte jag skriva lite om hur jag tycker att organisationer ska använda sociala medier. Som organisation finns det idag flera självklara kanaler för att nå ut till så många som möjligt.

1. Det mest grundläggande handlar kort och gott om den egna hemsidan. Sedan web2.0 gjorde sitt intåg och webben blev social så finns det också ett behov av att den egna webbplatsen blev det. Många organisationer har inte en social sida. För att gå besökare att engagera sig är kommenterbara artiklar och nyheter en viktig del. Det engagerar inte bara befintliga medlemmar utan också icke medlemmar och bjuder in till en diskussion som i sin tur kommer att skapa en större närvaro på internet.

   Nästa steg är att alla artiklar och nyheter ska vara gå att prenumera på i en ström(RSS). På så sätt så får alla intresserade upp ögonen för nyheter utan att ständigt behöva besöka hemsidan. Istället tar program eller andra webbtjänster organisationens nyhetsflöde och presenterar det för användaren så som han har valt att få det presenterat.

   Det är dessutom viktigt för intresserade att enkelt kunna sprida och dela de nyheter och artiklar som de vill. För att detta ska vara så smidigt och enkelt som möjligt så bör det finnas en diskreta men lättillgängliga knappar för att dela adressen i de största sociala medietjänsterna.

   Ett dåligt exempel – http://www.unf.se är ett dåligt exempel. Det finns ingen RSS att prenumerera på, sidan är så statisk den bara går att bli då det inte finns några som helst möjligheter för besökarna att kommentera eller påverka innehållet. Dessutom har jag vid flera tillfällen sett hur de använder länkar som gått genom en förkortningstjänst – på den interna sidan. AJABAJA! Genererar inte alls lika bra sökresultat som ordentliga länkar. Dock är den ganska snygg och det får den några pluspoäng för.

   Ett bra exempel – http://www.muf.se Det tar mig emot att länka till högers värsta ungdomsförbund men en enkel sida där användare kan kommentera och dela artiklar. Genialt!

2. Twitter – twitter är för er som inte vet det en tjänst där användare kan skriva 140 tecken långa meddelanden som skickas personer som valt att följa användaren. Twitter är ett utmärkt sätt att  sprida information till många användare på kort tid och det använder sig många organisationer av – och det bör man göra. Twitter låter användare skicka vidare meddelanden som någon annan skrivit och man kan därmed nå ut till personer som man aldrig hade kommit i kontakt med annars. Använd med fördel twitter med länkar till uppdateringar på hemsidan. Genom twitters hemsida eller applikationer kan man dessutom söka av strömmen av tweets efter ord. Då kan man se vad folk skriver om det. Som gammal UNFare så skulle man då kunna söka efter unf, nykter osv och där kunna föra dialog med de personerna.

   Dåligt exempel – Active Europe är en av få organisationer som jag följer på twitter. Under sommaren hade de sin kongress och när kongressen började så fick jag ett tweet där det stod ”Active’s congress is now open!” och jag tänkte att oj det här kan bli kul fastän jag sitter hemma. Någon tweet senare säger ”should Active have 50% of meals served at the events vegetarian? We are discussing it right now.” och jag tänker att woah, vad kul med liverapportering från kongressen. Men det blir inte mer än några retsamma tweets som hänvisar till något spännande. Det kommer aldrig några resultat från de omröstningar som pågår och det blir aldrig intressant.

   Bra exempel – Under almedalsveckan bloggade IOGT-NTO rörelsen föredömligt om alla aktiviteter och utspel. De länkade till bloggar och hemsidor och aktiviteter och gjorde stort väsen av sig på internet under veckan. Föredömligt användande av twitter!

Det här är första delen i en kort serie om ideella organisationer och hur de bör använda den sociala webben. Del 2 kommer om några dagar! Trevlig helg!